Ibland får jag sådana rejäla nostalgiska dagar där jag bara måste ta till en spellista med musik jag älskade när jag var yngre. Min första sanna musikkärlek var Britney Spears. Som jag lyssnade sönder hennes låtar, ska ni veta. Back in the days när man hade en svart, stor CD-och kassettbandspelare all in one. Ahhh, the good ol' days. Minns så väl när detta albumet kom ut och jag fick det i present och snabbare än blixten sprang till CD-spelaren på bordet, satte i hörlurarna och sträcklyssnade hela albumet. Sigrid, 5 år. Maybe not totally appropriate lyrics, hehe. Och när jag såg henne i Globen några år senare.. EXTAS! Kunde inte ett ord engelska så satt och frågade "Mamma, mamma - vad säger hon???" heeeela tiden. Gölligt ändå, va? Min absoluta, all-time-favorite Britney-jam måste nog ändå vara denna. Girl power redan då!

 

Fler älsklingar då? Ja, jag får ju nästan medge att jag var en sann älskare av riktigt smöriga pojkband. Westlife, Backstreet Boys, McFly, *NSYNC, Boyzone, Jonas Brothers. Listan kan göras väldigt lång. Väldigt mycket av artisterna och banden jag lyssnade på när jag var kanske 6-11 år inspirerades galet av vad mina kusiner Cajsa och Elin lyssnade på. De var mina stora förebilder och såg dem som mina systrar. När de lyssnade på Brittan, gjorde jag det. När de började obsessa över Olsen-tvillingarna gjorde jag likaså. När deras kärlek för McFly växte, började jag också lyssna. En sann follower. Dock blev McFly verkligen en band jag kom att tycka mycket om! Och Jonas Brothers, haha... Det är nästan PINSAMT detta att jag kan typ alla deras låtar utantill. Fortfarande. Så kär jag var. Sjätte klass. Good times.

 

När sedan Idol kickade igång i Sverige under 2004 fann jag nästa boy crush: ingen mindre än tandställnings-Darin. Helt ärligt, tyckte tandställning var det gulligaste någonsin. Försökte övertala min tandläkare att sätta räls på mina tänder. Men icke. Han var för kär i mina tänder och bad mig bara le hela tiden under alla besök. Kunde knappt ta mig igenom en undersökning utan att få kramp och värk i kinderna från att behöva le lika stort som på bilderna nedan. Attans, tänkte jag, och avundades mina klasskamrater med "sånt där fint" på tänderna. Idag är jag väl snarare glad över att jag föddes med en rak rad tänder ändå, haha. Okej, tillbaka till Darin! Känner nästan att jag måste berätta detta, alltså. Har sådana jobbiga minnen från Klassens timme på fredagarna innan man gick hem för helg (jag kan ju inte vara den enda?!). Jag hade ju rikitga superstardrömmar och ställde mig alltså inför hela klassen och mimade till Darin och använde min brorsas plastpistol som rekvisita vid skottljuden och "sköt" publiken. Detta är så hysteriskt kul och pinsamt på samma gång. HUR hade jag vänner?!?! Tror jag har något vagt minne av att jag också dansade till Flashdance What a Feeling..? Alltså.. #facepalm #ångest

 

 

Under ungefär samma tidsperiod föll jag pladask för serien One Tree Hill och började självfallet att lyssna på all musik därifrån, främst Kate Voegele. Gick igenom en Green Day och Micheal Jackson-fas, i takt med brorsans växlande musiksmak över åren medan pappa fyllde min stackars MP3-spelare (remember those?) med Anastacia och Avril Lavinge. Sedan kom the age of Disney Channel. Yes, I'm taking about Demi Lovato, Selena Gomez och Miley Cyrus såklart! We've all been there. Bara erkänn. Började även älska en artist som basically bara hade typ två låtar, Stacie Orrico. Och Jojo med Too Little Too Late, alla tjejers secret favvolåt ever (no matter what she says).

 

Men det finns faktiskt en artist som jag fann när jag 12 år som hållit sig kvar på favoritlistan. Pratar såklart om Taylor Swift. Har alltså varit ett fan i snart 9 år! Min längsta musikkärlek. Det hela började med att jag var hemma hos min kusin en eftermiddag och hon visade mig Taylors musikvideo till White Horse. Direkt efter satte vi oss framför pianot; jag kompade och Cajsa sjöng. Och for some reason, trots att jag bara hört låten en gång, visste jag exakt var jag skulle slå extra hårt på tangenterna, vart pauserna var, sjöng med och hittade bryggan direkt. Då förstod jag. Där hände något magiskt. Sedan dess har jag varit såld. Lyssnar ju dock inte alltför ofta längre förutom i iTunes på datorn eftersom Taylor tagit bort sin musik från Spotify. Och eftersom jag äger typ Sveriges segaste telefon som skriker "not enough storage" tjugo gånger per dag, har jag inte direkt plats för mitt bibliotek med ett 100-ish tal T-Swizzle-låtar. Lyssnar och sjunger i huvudet all the time tho. Drömmen är ju att se henne live. Längtat efter det så länge så ni fattar inte!!!

 

Det är så svårt att välja favoritlåt med Taylor. Men All Too Well.. Oslagbar. Alltså, bölar typ varje gång.  

 

Inlägget till ära - och alla de dagar jag suktar efter nostalgisk musik - har jag satt ihop en snart 400 låtar stor PANGBOMFANTASTISKTSJUKTBRA spellista med mina mest nostalgiska låtar från 90-talet, 2000-talet, favoritfilmer och serier, och annat kul.The MP3-playlist - när livet var lite lättare. Lyssna, känn #tb-feelingen and be amazed at my halvt pinsamma musiksmak i yngre år. Står dock för den. Helhjärtat. Kinda.