Idag har det som absolut inte fick hända idag, hänt. Idag är det Valentine's Day, kärlekens och alla hjärtans dag. En dag jag för första gången skulle spendera med mitt livs kärlek, och vad händer? Mitt tåg som skulle avgå från Stockholm kl 8 imorse, där jag befunnit mig i helgen för att närvara på två styrelsesammanträden, hann inte så mycket längre än till Södertälje innan vi var tvugna att stanna på grund av spårfel. Vi stod stilla i närmre fyra timmar innan vi kunde evakuera till ett annat tåg. När vi väl satt på nästa tåg hade klockan blivit så mycket att vi enligt vanliga tidtabellen, redan skulle varit framme sedan länge.

 

Min underbara pojkvän som planerat denna dagen, vår dag, i flera månader blev lämnad ensam i sin lägenhet för resten av dagen och jag har suttit på en snart nio timmar lång tågresa. So much for our special day. Lyckligtvis är jag snart hemma, inom en timme något sånt. Men att detta skulla hända just idag, att alla på detta tåget skulle tas ifrån möjligheten att spendera tid med sina nära och kära just idag av alla dagar. För många är detta ingen dag som spelar någon roll. För mig betydde denna dagen otroligt mycket.

 

Jag hoppas att ni fått spendera denna dagen med de människorna i ert liv som betyder allra mest. För även om min dag delvis blivit förstörd, även om jag fått spenderat den själv (med många hopplösa stunder av irritarion och sorg) så avslutas den ändå i armarna på mannen i mitt liv. Och det är det som i slutändan betyder någonting. Inte planeringar, middagsreservationer eller den romantiska promenaden i favoritparken. Det som betyder någonting är personen du delar stunderna med, såväl de dåliga som de bra. För personerna vi älskar har en otrolig förmåga att alltid omvandla de dåliga stunderna till någonting alldeles perfekt. Inte sant?