12 FEBRUARY 2017 - 21:52
     
     
Den här veckan har varit en helt underbar en, fylld med så mycket glädje och skratt! En afton med Anders Kompass, cheerleading, snöstorm, årsmöte, och en tur tillbaka till min hemstad som jag inte besökt på tre år. Lycka!
Fotovärda stunder
LundaEkonomerna har startat ett cheerleading lag som jag är med i! Det ska bli så sjukt kul att få lära sig mer stunts och grejer :))
I tisdags var det äntligen dags för aftonen med Anders Kompas som modererades av fina Rosaline, en vän till både mig och Gustaf i utskottet. // For some reason kändes det, kl tre på natten, som en jättebra idé att promenera de hela 2,5 kilometerna hem istället för att ringa taxi. I 10 cm-klackar. I en halv decimeter snö som trillat ner under kvällen. Ehm, jaa... #sigridsIQmedlitealkoholikroppen
En bild funnen i telefonen från tisdagsnattens eftersits, haha. Mitt i feelingen från Zara Larssons Lush Life.
Vi vaknade upp till ett snötäckt paradis. Nu kan jag äntligen igen fortsätta sjunga "Hej mitt vinterLund!".
When the fortune in your fortune cookie is misspelled, you don't really know what to believe. // Surprise-middag hos Gyllhamns i fredags! Så mysigt. Mindre mysigt var att somna först kl fyra på natten. Hehe.
That perfect avocado is a rare but beautiful, beautiful find! // Helt otroligt nog lyckades jag och Elin, som numera bor i New York, tajma våra Eskilstunaresor samtidigt och hela vår lilla trio kunde återförenas för en kortare lunch och fika. Så mysigt! <3
Man kan ju ändå inte undgå att bli nostalgisk när man återvänder till staden man växte upp i. Jag flyttade från Eskilstuna när jag var 15 år, så spenderade ju ändå största delen av min barndom här. Och främst just här, i detta huset. Där vi bodde i sju år. Första våningen, fönstrena i mitten. Ahh, childhood memories <3
Söndagen var egentligen hela anledning jag åkte uppåt landet i helgen - för RWDs årsmöte och sedan alumniträffen som är samma dag för oss som gått RWAs ledarskapsprogram. Jättekul att få avsluta mitt nästan tre år långa engagemang på plats, och träffa alla fina människor, som Lina och Henrietta till vänster på bilden.
Lokalerna vi alltid är i på Strandvägen 7A i Stockholm är fantastiska. Kunde inte sluta gå runt och fota av alla magiska fönster och utsikter över Djurgården. // Solgången på väg mot TC i slutet av dagen var magisk.
On my mind
» iPhone's nya uppdatering. Sedan min mobil blev stulen i november (jaaa, jag ska sluta tjata om det!) och jag gick tillbaka till min gamla iPhone 5 valde jag att avvakta med den nya uppdateringen, dels för att alla snackade om hur dålig den var men också för jag gissade att min gamling till mobil skulle sega ihop. Men istället, sakta men säkert, började alla appar göra det så jag kände mig så illa tvungen att uppdatera. Och den är galet så dålig uppdateringen är!? Detta att man enbart kan låsa upp med avtryckkännaren? Ingen kompisa kan längre låsa upp telefonen och min kassa telefon känner ju aldrig igen mitt tumavtryck heller. Vad som brukade ta sekunder tar numera närmre 20. MÅSTE se till att lägga pengar på en ny mobil, för jag klarar inte av denna längre!
» Fredrik Önnevall. På gymnasiet fick vi under en lektion i samhällskunskap när vår lärare var sjuk kolla enskilt på ett avsnitt av den svenska dokumentären Fosterland. De flesta gjorde såklart inte detta, men jag tyckte den verkade intressant så jag satte mig i klassrummet med datorn. Och jag blev så fast att jag under de kommande dagarna såg klart hela dokumentärserien hemma. Tyckte den var så sjukt bra, och intressant om än hemsk i många delar. Men i slutet lämnades vi undrandes vad som skulle hända i framtiden då Fredrik Önnevall, journalisten bakom dokumentären, tog med sig en pojke från Grekland och gav honom boende och plats på skola i Malmö. Skulle de dömas för det? Hela resan med pojken från Grekland finns ju med på film, hur de tog sig förbi tullarna, hur han gömdes undan vakter på tågen och allting. Och nu har de blivit dömda, men utan fängelse. Lagen är vad lagen är, men här kan man ju ändå känna att medmänsklighet börde utgöra en större del av diskussionen.. Det är svårt, men jag tror att de flesta som ser dokumentären inte skulle anse att en rättegång eller samhällstjänst är vad journalisten, fotografen och tolken förtjänar för att ge den här pojken ett bättre liv än vad som väntade av att hoppa på lastbilstak eller betala dyrt för en resa över havet i en liten gummibåt, för att fly krig i hemlandet.
Veckans tips & favoriter!
» Bad Lipreading: Inauguration Day. Detta är så hysteriskt roligt att tårarna sprutar. Har ni inte sett, måste ni göra det. Dör varje gång.
Låten i lurarna
» How Far I'll Go - Alessia Cara. Hon har en sådan otrolig röstkontroll, och jag älskar hur låten ändras och särskilt i höjningen mot slutet. Gahhhh, eargasm.
Focus: Instagram
Video via: @ulrikkefalch
Jag bara älskar Ulrikke, alltså hon som spelar Vilde i Skam. Så galet skön.
Focus: Pinterest
Bilder via: Pinterest
Haft sådana längtande känslor tillbaka till Paris de senaste dagarna.. Måste tillbaka snart. Och jag måste måste ta mig tid att redigera och lägga upp bilder från vår resa dit också, haha. Snart ett helt år sedan?! Vad är det för fel på mig?
- Nu ska jag och Cajsa titta lite på På Spåret från i fredags. xx